Känner mig lite bedövad. Vi har nu fått en diagnos på Casper och vi har fått bekräftat att har har Autism - eller autistiska drag/ högfungerande Autism som det också kan kallas.

En underlig känsla då vi som vetat om detta ett bra tag, men när man får det svart på vitt så förändras det till viss del.
Man varvas mellan sorg - mitt barn har ett osynligt handikapp..
Lycka (ja hur tokigt det än kan låta) - jag hade rätt om mina instinkter, mitt barn är lite "annorlunda" och lite "egen".

Nu har vi fått nya tider på Autism-teamet som då ska hjälpa honom till att få lite mer ordning på vardagen , hemma och på dagis. samt täta möten på dagis för att se hur hans utveckling inom det sociala samt språket fungerar.

Men fastän man knäar vissa dagar och allt känns lite tyngre, så kan man plötsligt överösas med en enorm lycka för att han har så fina och goda egenskaper som gör honom till just Honom!

Min lilla unge. man kan bara älska dig - fastän du ger din mamma en och annan stroke när du har en sämre dag och världen runt omkring dig är rörig