Norrlandsmorsans vanliga söndag
*Vakna av lillebror häller ur hela sin duplolego-låda...i min säng.
*Kravla sig ut och ställer mig på en av legoklossarna på golvet.. Kväver ett smärtsamt skrik.
*Sätter på kaffe.
*Sätter på kaffe.
*Hör Peter kliva på samma legokloss som jag. Ond som jag är så skrattar jag lite åt honom
*Kissa.
*Lyckas rädda en blomkruka som är nära på att falla i golvet av kattens oaktsamma rumpa.
*Dricker kaffe samtidigt som barnen äter/kletar frukost.
*Duschar nedkletade barn.
*Jagar blöta och nakna barn i ett försök till att klä på dom.
*Överlåter detta sen till Peter som sen springer på jobbet.
*Tvättar kläder och kastar sopor.
*"Trollar" bort en pinne som lillebror vill ha in i huset som husdjur.
*Påbörjar köttfärslimpan som ska ätas till lunch.
*Tvättar återigen lillebrors kinder efter han målat sig i ansiktet med min kajal.
*Borstar håret
*Är syskonens fredsmäklare och avbryter ett nära slagsmål efter lillebror tagit storasysters favorit Barbie
*Krånglar på storasyster överdragsbyxor så hon kan gå ut och leka med sina kompisar
Mina barn är verkligen fina och rara barn. En hand full ibland.. Men man kan bara älska dom.
Storasyster är nu 6.5 år gammal. Och är en otroligt smart tjej med stort intresse för böcker och kompisar. Är fortfarande på ridskolan men börjar ifrågasätta om dans är hennes grej.
Hon är i en sån härlig ålder och man inser hur otroligt fort tiden går och jag slås ner om och om igen av att hon tagit "skutt" i sin utveckling mot en vuxen människa. Fastän hon är 6 år gammal så har hon ett sinne som påminner om en 9 årings. Gamla minnen från när hon var ett litet spädbarn kan dyka upp då och då och då får man ett litet hugg i hjärtat och man önskar att man kunde stanna av tiden och hinna med i utvecklingen..
Casper är nu 3.5 år. Talet har kommit mer igång och han har nu börjat titulera sig själv som "jag", "mig". Vi använder fortfarande en "Tvåspråkig" kommunikation. Både med tal och teckenspråk. Då Casper har särskillda behov så är det lättare för både oss och han att kommunisera med teckenstöd och tal. Han har blivit lugnare och mer harmonisk nu när han har två språk att använda. Vissa ord använder han talet till medans färger och placeringar använder han mer av tecken till att bygga ut sitt tal. Tecken använder han sig av när han är i nya miljöer och är osäker på omgivningen (vill då inte använda talet utan förlitar sig mer på tecken) Vilket vi försöker styra till ett talspråk istället.
Sömnen har börjat funka betydligt mer nu. Men vi ser fortfarande tendenser till att sömnen störs av tankar/växtvärk ect. Bara för oss föräldrar att bita ihop.
För er som inte vet så genomgår våran lilla casper en utredning om eventuell autism, troligtvis har vi en diagnos bara om ett par veckor. Vilket känns tungt.
Jag och Peter har flera gånger hållt om varandra och sörjt över att vårt barn "inte är som alla andra". Tyngst känns det när man sitter med psykologer, läkare, sköterskor, special pedagoger, logopeder och tvingas berätta det inte våran son klarar av.
Han klarar av en massa saker.. men inte som en "genomsnitts" treåring.. Han har "styrkor" som alla pratar om som sticker ut från en "klassisk" autistiskt barn ofta inte har. Tex otroligt kramgod och älskar kroppskontakt - en kram kan tackla bort den bubbla som casper kan vaggas in i när det är rörigt för honom.
Vi har varit tvugna till att anpassa vårt hem, caspers dagis.. ja även hos mina föräldrar. Med stödbilder, teckenspråk och klara scheman över hur dagen ser ut, färgade handdukar och "casper"bilder på vissa möbler, kapphängare med särskillda fack ect. . Förskolan och alla runt omkring har verkligen gjort ett fantastiskt arbete med att anpassa förskolan/verksamheten för min son och alla andra.
Konstant kontakt med specped, psykolog och logoped(talpedagog) pryder vackert våran scheman nu för tiden.
Men troligen med tidig hjälp och stöd så kommer han att vara percis som alla andra när han hinner ikapp sin ålder. Vi gör alla vårat yttersta till att detta ska bli bra. 