så less på allt. man kämpar och jobbar och pysslar på, men ingen ser produkten av det man gör.
Det gör mig både lessen och arg.


Har den äldsta kvinnan i klanen en skyldighet till att göra alla tillfreds? Eller är det en instinkt?

För mig är det ett självklart val att göra alla andra lyckliga och glada innan jag tar hand om mig själv.
Är det fel av mig att jag väljer att göra så? Vill ju bara mina närmsta det bästa.

Hrmf... Jäkla funderingar.

Igår klippte Gaby mig föresten. Gosh vad skönt att bli av med det där spretet som jag hade på skallen.
Är riktigt nöjd med att ha nästan samma längd som innan. Trivs himla bra i långt hår.